Myten om vikten av det egna landet

Publicerat den av

Alla svenska partier och i princip alla så kallade ”västerländer” har ”en tvåstatslösning” som standardsvar på frågan vad man vill åstadkomma i Palestina och Israel. Det är PK och rätt enkelt.

”Vad vill ni?”

”Tvåstatsösning! Häpp!”

”Och hur ska det gå till?”

”Ja alltså Israel har rätt att förvara sig yadayada terrordåd yadayada måste sluta lära sina barn att hata judar yadayada. Men sen.”

Typ.

Nej.

Det finns nu bara två vägar framåt.

Antingen beslutar FN om Israels gränser, kickar ut bosättarterroristerna och skickar dit fredsbevarande trupper eller också behöver det bli en enstatslösning. I båda fallen måste Israel tvingas.

Inte alla israeler. Det finns många underbara individer – jag läser om dem och jag läser vad de skriver och lyssnar på vad de säger – men de är för få.

Men alltid när jag säger att jag egentligen förespråkar en enstatslösning får jag höra att då har ju inte längre judarna ett eget land. Och jag brukar då svara att ”varför behöver de ha det?”, och då blir svaret att de kan inte vara trygga annars.

Well. Låt oss jämföra med ett annat folk.

De finns i några tiotusental i Sverige sedan några hundra år, och de har behållit sina traditioner och i huvudsak gift sig med varandra fram tills nyss, och de har varit och är fortfarande utsatta. Massor av svenskar har en stereotyp, rasistisk syn på dem, och de förföljdes och mördades av nazisterna.

Romer.

Förklara för mig varför den ena folkgruppen behöver ett eget land för att ”vara trygga”, men inte den andra. Och kom inte dragande med att romer har olika religion sinsemellan. Israel har många ateister och de olika religiösa grupperna har inte särskilt stor samsyn – precis som vad gäller romerna. Det finns inget som säger att man måste ha ett eget land för att kunna utöva sin religion.

Vi kan fortsätta. Druser har inget eget land. De har en egen religion och är ett folk med en kulturell särart och en historia av förföljelse. Samma sak med sikher.

Samtidigt som Israel fortsätter mörda och fördriva palestinier och nu även har börjat med libaneser i sitt Greater Israel-projekt trasas alla möjligheter att skapa två länder sönder.

Det är dags att på allvar börja kräva en enstatslösning.

Vill ni ha hela Palestina? Visst! Och då ska varenda palestinier ha medborgarskap och fullständiga rättigheter.

Det finns israeli-palestinska samarbetsorganisationer som förespråkar detta. Vi behöver peta hål på myten ”måste ha ett eget land utan palestinier i” och börja stötta dem.

Tvåstatslöstningen är om inte död så åtminstone döende.

Leve enstatslösningen!

Följ diskussionen på Facebook:

Legitimerat journalistmord

Publicerat den av

Israel mördade Ali Shoeib, en libanesisk journalist, i mars. Han var en av fyra som mötte samma öde, och journalisterna var, precis som många journalister i Gaza, målet. Det erkänner Israel. Han råkade alltså inte bara strosa förbi när kulor ven.

För att motivera mordet skapade de bilden som visar honom som kombinerad soldat och journalist.

Foreign Press Association påpekar att bilden är AI-genererad, och efterfrågar verkliga bevis. IDF svarar då via Fox News att det inte finns några.

Senare motiverar de mordet med att han ”samarbetade” med Hizbollah och att hans roll var att filma dem och också att berätta var IDF befann sig (?!).

Det är möjligt att det är sant – de har inte framfört några bevis – men du har ändå inte rätt att mörda journalister. Med samma logik skulle de influencers och journalister som IDF har med sig också vara legitima mål. #användsammamåttstock

IDF mördar journalister på två sätt. Antingen låtsas de att de råkade vara i vägen, oopsie-daisy, eller också hävdar de att journalisterna extraknäckte som soldater, i smyg. Och genom att mörda lokala journalister och, i fallet Gaza, porta internationella, går det att fortsätta mörda, våldta, tortera, fördriva. Bevisen dör med offren.

I augusti 2025 skrev Yuval Abraham, israelisk journalist och regissör, denna tweet:

FILE PHOTO: Al Jazeera journalist Anas Al Sharif, who was killed in an Israeli strike on August 10, 2025, stands at a landfill as he reports the news in Gaza City August 13, 2024. REUTERS/Dawoud Abu Alkas/File Photo

”Efter massakern den 7 oktober etablerades ett team kallat ”legitimeringscellen” inom militära underrättelsetjänsten. Underrättelseofficerare sökte information som skulle bidra till att ”legitimera” militärens agerande i Gaza – misslyckade Hamas-uppskjutningar, användning av mänskliga sköldar, utnyttjande av civilbefolkningen, you name it.

Legitimeringscellens huvuduppgift var att hitta Gazanska journalister som kunde framställas i media som undercover-Hamas-agenter. De jagade aktivt journalister och sökte. Hela dagar ägnades åt saken och de hittade inga. Varför leta efter en undercover-journalist? Som jag förstår det ger det media ”legitimering” till det befintliga dödandet av journalister i allmänhet. Det räcker trots allt att framställa ett sjukhus som Hamas högkvarter och förstörelsen av hela hälsovårdssystemet kan framställas på det sättet. En misslyckad skjutning där Hamas träffar civila och sedan, vem vet, kanske alla civila dödsfall är Hamas? Att så tvivel som en metod för att rättfärdiga grymheter. Att identifiera en journalist som en undercover-agent förskönar dödandet av alla andra journalister. Armén dödade fyra journalister i Gaza över natten. Han erkände att målet var Anas al-Sharif.

Under de senaste två åren har al-Sharif utfört ett systematiskt och modigt journalistiskt arbete och rapporterat till hela världen om utrotningen av sitt folk. Detta medan den israeliska pressen i stort sett har normaliserat massmord, svält och utrotning och svikit sitt yrke. Sveket fortsätter nu med rubriker som rapporterar om al-Sharifs död och helt anammar IDF:s talespersons uttalande. Armén presenterade dokument som hävdar att al-Sharif gick med i Hamas 2013 när han var 17 år. En journalist som inte ifrågasätter IDF:s talespersons uttalanden i detta skede, efter otaliga lögner, befordras helt enkelt i sin position. Men även om vi antar att detta är sant spelar det ingen roll. Enligt denna logik är trots allt den absoluta majoriteten av journalister i Israel, om det finns något dokument som visar att de var i armén eller någonsin tjänstgjorde i reserven, legitima mål för eliminering. Hans plats har varit känd i månader.

Varför döda honom nu? På tröskeln till planerna på att inta Gaza stad? Svaret är tydligt. Jag tror att Israel dödade Anas al-Sharif helt enkelt för att han är journalist. Dokumenten var medlet. Av samma anledning som de aktivt sökte upp journalister som kunde framställas som Hamasnik, för att ”legitimera” dödandet av journalister i allmänhet, ungefär 230 journalister har vi dödat i Gaza sedan den 7 oktober. Och av samma anledning som de hindrar internationella medier från att komma in i Gaza: så att de ser mindre av brotten.”

Följ diskussionen på Facebook:

Indragna gängbidrag

Publicerat den av

Så regeringen vill utreda om gängkriminella ska kunna få indragna bidrag. Och jag förstår verkligen inte hur man tänker här.

De bidrag som nämns är barnbidrag, studiebidrag och bostadsbidrag.

Så om du är gängkriminell och dömd för det sitter du antingen i fängelse eller har sonat ditt brott, uppenbarligen. Och då är alltså tanken att den förälder som inte är brottslig och har hand om barnen bara ska få sin halva av barnbidraget? Jag kan tänka mig att man ger den föräldern rätt att få hela barnbidraget, sure. Men det är inte vad de säger.

Vidare: inte rätt till studiebidrag? Ok, om du sitter i fängelse och är försörjd – jag vet inte hur det funkar idag – men då ska det ju gälla alla som studerar från finkan, och inte bara de som begått särskilt grova brott.

Än dummare är att dra in studiebidrag för den som sonat sitt brott. Det du vill är ju att ge den en väg till laglig försörjning.

”Nu knäcker vi gängen!”, säger de.

Ja men då så. Naturligtvis är det så att den som är på väg att skjuta någon tänker sig för en extra gång när den inser att den inte kommer att få studiebidrag framöver.

Det känns som om vad man vill åt är fusk. Men det åtgärdas ju via utredningar av det förmodade brottet. Och visst kan man flagga dem som dömts så att försäkringskassan kan titta extra noga på dem, men det är inte vad regeringen pratar om, utan en ”bidragsspärr” för den som begått ”grov våldtäkt”.

Jag har inga principiella problem med ”hårdare tag”, men det här känns bara kontraproduktivt när det gäller att få kriminella att bli laglydiga samhällsmedborgare, och elakt mot barnen och deras andra förälder.

Följ diskussionen på Facebook:

Netanyahus näsbränna

Publicerat den av

Trump får väldigt sällan beröm av mig, men jag skrattade för mig själv när han skrev att Israel inte kommer att attackera Libanon mer – eftersom han förbjudit dem att göra det.

Påminner om när han tvingade Netanyahu att ringa kungen i Qatar och be om förlåtelse för bombningarna på deras territorium.

Ja, han gjorde det av självbevarelsedrift, förstås, och inte av någon djup insikt eller sällsynt godhet. Han behöver att kriget slutar för att inte förlora stort i höst, och för att kriget ska sluta måste Iran gå med på fred, och katten på råttan och råttan på repet. Som alltid när han gör något bra snubblar han liksom rätt av misstag.

Men ändå. Precis den makten har amerikanska presidenter. De försörjer Israel sedan tidernas begynnelse utan att ställa i princip några motkrav. Och ändå har varenda en misslyckats med att använda den genom alla år.

Allt annat med detta krig är helt åt helskotta korkat från början till slut men för den näsbrännan har Trumpedumpen min sällsynta cred. Ser framför mig hur Netanyahu, som ofta skryter – på hebreiska, inte engelska, för han tror inte det finns översättare – om att han vet precis hur man hanterar USA – krympte en smula när han läste Trumps låtsastwitter.

Tihi.

Följ diskussionen på Facebook:

Valet 2030

Publicerat den av

Ibland när jag säger att jag alltid röstat på Moderaterna får jag höra att jag är en sån som inte tänker själv. Jag förstår att det kan låta så, men självklart har jag inför de flesta valen satt mig in i de frågor som spelar roll.

Sanningen är att mina värderingar är allmänborgerliga. Jag brukar säga att jag är för RUT, friskolor och monarkin. Att jag alltid valt M även om det funnits år då de andra tre partierna haft bra idéer är för att jag vill ha ett starkt statsbärande parti. Det är inte konstigare än så. För stora småpartier skapar viss ryckighet.

Och som jag ofta påpekar är vänster och höger riktningar och inte platser, och i Sverige med en av världens högsta skatter vill jag till höger och i USA utan allmänfinansierad(e) sjukvård och universitet hade jag absolut röstat vänsterut.

Därför har det blivit Moderaterna. Höger plus statsbärande.

Sverige är dock inte ett av världens lyckligaste och bästa länder enbart på grund av ett parti och trots övriga, utan vi är det på grund av dragkampen mellan Moderaterna och Socialdemokraterna i huvudsak och övriga i andra hand. Om ett av dessa partier genom att liera sig med ett av Europas extremhögerpartier gör sig ovalbart för en klar majoritet av svenska folket kommer den andra sidan att bli allt sämre med tiden. Det är mänskligt att bli lat. Det kan bli som på åttiotalet, minns Kjell-Olof Feldts Alla dessa dagar, där först Palme, sedan Carlsson ansåg sig kunna komma undan med löntagarfonder och allt möjligt annat impopulärt bara för att en så stor del av väljarbasen aldrig röstade annat än på dem.

Om L åker ur, vilket lär ske, skiljer idag mer än tio procentenheter mellan ”blocken”. Mig veterligt har ingen lyckats ta sig ur ett sådant underläge mindre än ett halvår före val. Moderaterna har nu kravlat under 17 procent, och i princip halverats sedan 2010.

Jag känner mig inte ”sviken” av M. Så ska man inte hålla på. Partier lovar vad som gäller inför kommande mandatperiod, och inför nästa val gäller nya löften. De har rätt att ändra sig.

Men jag undrar hur partiledningen tänker. Tror de verkligen att 51 procent av svenska folket vill se ett av Europas extremhögraste partier representera Sverige?

Ledningen i det partiet, och de som är de troligaste ministrarna, gick med när partiet ville förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla den svenska rasen ren. De är besatta av den helt påhittade ”islamiseringen”, vilket de för övrigt delar med många i KD, och de vill att fullt produktiva invandrare ska flytta härifrån genom att använda våra skattepengar som mutor.

Följ diskussionen på Facebook:

Antisemitisk verklighet

Publicerat den av

Mitt nya hemland Frankrike debatterar idag en ny lag som ska förbjuda kritik av Israel. I kid you not. Det är redan där liksom här förbjudet att uttrycka hat mot judar, men de som vill införa lagen tycker det ska vara förbjudet att uttrycka hat mot ”sionister”.

Inte heller ska man få säga att man inte vill att Israel ska finnas. Inte heller får man ”minimera” terrordåd. Mmm. Däremot får man förstås tycka att vilket annat land som helst inklusive Frankrike och Palestina ska upphöra att existera.

I Italien har det blivit en diplomatisk skandal på grund av bilden, som visar en bosättarterrorist som hånflinar åt en förtvivlad palestinsk kvinna på Västbanken, som inte får plocka sina oliver på grund av sagda terrorist, samtidigt som han uppenbarligen filmar henne. Artikeln handlar om det ökande vidriga bosättarvåldet och fördrivningen av palestinier.

Varför?

Bilden är ”antisemitisk”.

Igen: I kid you not. En verklig bild på en verklig terrorist är antisemitisk, eftersom han ser så elak ut.

Israels ambassadör i Italien twittrar att den är ”manipulativ”.

En rabbin jämförde med nazistisk propaganda eftersom den ”dehumaniserar judar”.

När jag vid tolv års ålder läst Anne Franks dagbok grät jag och lovade mig själv att alltid stå upp mot judehat så länge jag lever. Det finns en special place in hell för alla dem som använder hennes och sex miljoner andra judars fruktansvärda öden till att förbjuda kritik mot deras avskyvärda folkmord på sina kusiner palestinierna, som inte hade ett dugg med förintelsen att göra.

Följ diskussionen på Facebook:

Liten och smart

Publicerat den av

Sami, som ju är en shetland sheepdog, är min första småhund. Övriga raser jag haft är schäfer (via mina föräldrar), golden, welsh springer spaniel, aussie.

Jag lärde mig rätt nyss att hundar har lärt sig att peka genom att leva så länge med människor. Det kan inte exvis apor, trots att de förstås är mycket närmare släkt med oss.

När Sami vill ut i trädgården skuttar han mot mitt lår, och pekar sedan med nosen på altandörren. Det visar att han inser att jag är en individ som går att kommunicera med. Det gör inte alla hundar, enligt min erfarenhet. Min golden gick på motsvarande sätt till ytterdörren och sa voff. Men ingen annan har lyckats så tydligt med att framföra sina önskemål, så tidigt.

Och när Sami trasslar in sig klarar han i regel att trassla ut sig genom att gå tillbaka till samma hål i häcken han sprang ut genom.

Han lär sig dessutom nya trick väldigt fort.

Jag har alltid levat i övertygelsen att små hundar är korkade. Får backa på det.

Med Hebron som ursäkt

Publicerat den av

Så jag fick en kommentar igår som jag vill lyfta fram, för jag har sett flera andra hävda liknande ting:

”Det kommer aldrig bli ordning i den regionen. Alldeles för många som är typ hjärntvättade till evighetshat. Läste just om att redan 1929 så skedde det en meningslös attack som troligen startade på rykten. Hebronmassakern 1929 med 67 dödade och många fler skadade. Efter ett rykte…. Det är snart 100 år sen och långt innan staten Israel uppstod. Det kommer aldrig ordna sig där.”

Just Hebron är ju något Netanyahu med flera tar upp rätt ofta som exempel på det palestinska folkets påstådda blodtörst och nedärvda judehat och swom motiv till varför sionisterna/israelerna varit tvungna att mörda och fördriva dem från deras hemland i snart åttio år.

Det finns förstås ingen ursäkt för massakern i Hebron – särskilt som det handlade om judar som levat där länge, och inte de sionister som flyttat till Palestina i syfte att ta över landet. Däremot är det inte konstigt att de palestinier som kände till Balfour-deklarationen inte var särskilt förtjusta i sionisterna. Grunden till upproren var förstås att landet var ockuperat, och att britterna hade lovat bort det till de i huvudsak nyinvandrade sionisterna.

Att använda Hebron som någon sorts exempel målar en felaktig bild av Palestina, där judar hade levat tryggt under ottomanskt styre, och där många judiska flyktingar från Europa vittnar om hur väl de togs emot av både muslimska och kristna palestinier. Det var alltid de kristna som mördade och fördrev judar – först romarna, sedan korsriddarna. Under muslimskt styre var de i regel skyddade, och levde som jag många gånger påpekat långt bättre än under kristet styre.

28 palestinska familjer gömde över fyrahundra judar under massakern.

Jag ser ofta personer som pekar på arabernas ”härjningar” i Mellanöstern sedan 600-talet som belägg för muslimers extraordinära våldsbenägenhet, och det är så historielöst.

Visst förekom krig där.

Men liksom – ska VI säga, vi europeer! Snacka om att kasta sten.

Det finns knappt ett sekel på många tusen år då inte Europa hade minst ett rejält krig. Särskilt inte första halvan av förra seklet. Och vi tog med våra krig till alla andra kontinenter, inklusive Mellanöstern – både under världskrigen och tidigare via korstågen.

Inget folkslag är så blodtörstigt och våldsamt som vi, påstår jag.

Så att komma här och peka finger åt Mellanöstern, vars samtliga nuvarande konflikter imo är skapade av oss ”västerlänningar”, är verkligen magstarkt.

Följ diskussionen på Facebook:

Israels senaste terrordåd

Publicerat den av

Bilden visar Hassan Badawi, libanesisk sjukvårdare för Röda korset, mördad av Israel när de bombade hans ambulans.

Igår mördade Israel även 11 palestinier, varav två barn, i Gaza.

För några dagar sedan mördade IDF en palestinsk man på Västbanken. Han är årets trettiotredje palestinska offer bara på Västbanken. Åtminstone åtta av dem har mördats av bosättarterrorister.

Alla dessa civila, samt alla Israel mördar i Iran, är offer för terrordåd. Israels attacker är olagliga, och när ett land eller en organisation mördar civila är det terror.

Vi måste sluta prata om offer för krig. Dessa människor är offer för en etnisk rensning som ytterst handlar om att Israel på ett eller annat sätt vill komma åt deras land.

Jag har ju sagt att jag förmodligen kommer att rösta på C.

Well. Mig veterligt vill inte C införa sanktioner mot denna terrorstat. Rätta mig om jag missat något i min googling. Så nu när jag ändå har bestämt mig för att spela för andra laget kan jag lika gärna gå all in och rösta på MP.

Såvitt jag förstått har de större mod i denna fråga.

Följ diskussionen på Facebook:

Jobbigt att vara rasist

Publicerat den av

En rasist dök upp i en av mina twittertrådar. Han var en av flera, faktiskt – de är mycket vanligare i Musks värld än Zucks – även om de finns här är de betydligt färre.

Han var inte arg, snarare förtvivlad:

”Om 20-30 år finns det knappt västerländska kvar. Afrikaner och araber kommer ha sina länder och finnas överallt. Medans vita och västländerna i princip inte existerar.

Jag värnar om mångfald på riktigt. Inte bara att allt ska blandas i en gryta. Då finns inget gammalt kvar.”

Nu är ju detta tidsspann förstås våldsamt överdrivet, men i kommentar efter kommentar är han uppriktigt bekymrad över att blå ögon och vit hudfärg ska försvinna.

Idag har vi ju inte särskilt många vare sig araber eller afrikaner i Sverige egentligen, men på ett par hundra års sikt har han förstås rätt i att blå ögon blir ovanligare, och eftersom skandinaver är typ världens vitaste folk finns det bara en väg att gå. Vi kommer att bli mörkare.

Fram till 1950 var det vi som utvandrade, och sedan 1950 har folk flyttat hit – och tur är ju det, för annars hade vi fortfarande varit sju miljoner. Det var dock länge sedan världen slutade vara en plats där nästan alla människor föds och dör på samma plats. Och visst kan politiker sätta upp hinder för invandring, men i längden kommer det att bli – inte ett folkutbyte, kanske – men en folkuppluckring. Absolut.

Jag hör ju till dem som tycker det är superbra med nytt blod, bokstavligt och bildligt. Invandrare överlag gör oss bättre. #tackförattnivaldesverige

Och när jag läser hur han formulerar sig och hur förtvivlad han är inser jag att det måste vara väldigt jobbigt att vara rasist. Det är lite ”Lyckliga gatan, du finns inte mer”-längtan över hans resonemang, när han frågar varför jag så gärna vill att blå ögon ska försvinna.

Vill och vill. Det är inte upp till mig, förstås.

”De kommer inte att försvinna”, tröstar jag.

Det kommer att bli som i trakter med många vikingaättlingar. Recessiva anlag ligger och puttrar under ytan och plötsligt möts de i en bäbis född 15 april 2326, till sina föräldrars förvåning. Det vet vi, för det har vi sett på Star Trek.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att utöver alla uppenbara skäl till att det är bättre att inte vara rasist än att vara det kan vi lägga att vi ickerasister är gladare. Tänk att ligga sömnlös över blåögdhetens framtid.

Följ diskussionen på Facebook: